söndag 31 oktober 2010

Kristendom och politik: en kommentar

Lars Herzberg skriver:
Kristdemokraternas ordförande Päivi Räsänen anser att Finland ska prioritera kristna flyktingar. Lutherska kyrkan anser att flyktingar ska väljas enligt skyddsbehov.

Där har vi skillnaden mellan ett kristligt parti och en kristen kyrka i ett nötskal.

onsdag 20 oktober 2010

Ännu om litteratur

Jag glömde presentera en bok, som jag närmast tagit med för att den är på svenska: Ola Sigurdson, Det postsekulära tillståndet. Den är i stort sett en ingående översikt över aktuell teologi, med fokus på vad talet om postsekularitet och religionernas återkomst i det offentliga rummet kan betyda. Han driver inte någon egen tes särskillt starkt, men boken fungerar bra som introduktion till en mängd olika tänkare. 

Om helgonen

Ibland kommer man på det man vill säga för sent.

Diskussionen kring var vi hittar dessa människor som kan fungera som mästare i den kristna livet, människorna som har förmågan att lära oss fungera moraliskt, tycks mig vara frågan om hur vi känner igen helighet.

(Tyngdpunkten igår blev för mycket på officiella ämbetsutövare - även om dessa säkert också behöver vår respekt etc.)

I kyrkans historia, om vi undantar lutherdomen då, så har alltid helgonen spelat denna roll. Då tänker jag närmast på levande helgon. Helgon är helt enkelt kyrkans namn på de som har den erfarenhet som krävs för att vägleda andra. Samtidigt måste man vara försiktig, för det här är en relativ sak, och talet om helgon ger oss ofta bilden av något absolut, fullkomligt. Så behöver det inte alls vara, huvudsaken är att den som leder har gått lite längre på vägen.

Så hur känner vi igen helighet idag? Heliga är människor som förvärvat ett visst mått av de kristna dygderna (vi får ta det på en annan kurs), och jag tror att idag är ingen dygd viktigare än gästfriheten, förstått som förmågan att skapa gemenskap. Den typen av människor gäller det att hålla upp ögonen för, där "lär" man sig massor.  Jag sätter "lära" inom citationstecken för det känns ju inte så, utan man bara gläds över att inkluderas i gemenskapen. Samtidigt är mötet med sådana människor utmanande, man ser sina egna brister. Sällan dock så, tycker jag, att man känner sig misslyckad, utan snarare så att man ser sin egen väg bättre.

Tack för en fin kurs, och lycka till med läsningen!

onsdag 6 oktober 2010

Lite mera om hoppet

En av orsakerna till att jag tvingar er att blogga är att tankar får struktur när man skriver ner dem. Det är alltså mycket nyttigt att inte nöja sig med att ha "förstått" något eller känna att man lärt sig något, utan att verkligen försöka formulera vad det är man har insett.

Så för att sammanfatta det jag försökte säga igår angående det kristna hoppet:

Hopp skiljer sig från optimism genom att det i stället för att grunda sig på mänsklig förmåga att förutsäga framtiden (grund för optimism - och pessimism) bygger på en tro på att Gud har framtiden i sin hand och att vi aldrig kan överblicka konsekvenserna för våra handlingar. Ni vet butterfly-effekten och allt det där.

Alltså. När en sekulariserad men miljömedveten människa köper ekologisk mjölk bygger värdet i denna handling på en bedöming om dess eventuella nytta - leder det till bättre tillvaro för kossor, mindre beroende av fossila bränseln och renare östersjö? Om svaret är ja är det en god handling, om svaret är nej, är det inte det. Dvs det sakliga konstaterandet att en liter mjölk hit eller dit inte spelar någon roll är för denna person avgörande.

För en person som lever i ett kristet hopp har samma handling en annan innebörd. För en sådan människa är handlingen värefull helt enkelt för att det är rätt sak att göra - kan man välja ett alternativ som är bättre för kossor, människor och miljö bör man göra det, även om den praktiska nyttan kanske är marginell. Kristna hoppas att denna handling skall ha goda konsekvenser, dvs litar på att Gud styr historien så som han vill. Att göra det goda är för en kristen inte knutet till nyttan detta goda gör utan till det faktum att kristna människor är kallade till att vittna om vad det goda är, dvs att vittna om Guds rike.

Obs: detta skall inte uppfattas som en etisk teori, dvs en teori om vad som är en god handling, utan just som en illustration över vilke betydelse kristet hopp har.