Debatter om uppståndelsens historicitet med "liberala versus konservativa" och så vidare har ingen plats i postmodern teologi.Kanske man kunde säga att hela orsaken till att den kurs överhuvudtaget existerar finns i detta löfte. Men hur kom vi hit?
Som vi har sett innebär treenighetsläran för Milbank "inklusionen av det tolkande svaret" i kristendomens Gudsbild. Detta tolkande är "vägen" som är en gemenskap, kyrkan. Fortsättningsvis vänder sig Milbank mot en teologi som försöker fånga in Gud och sätta Gud på formel. Eftesom vägen är en gemenskap
[finns det] en historisk Kristushändelse inte bara som en avbild av Fadern, utan också som en relation till Fadern, vilken är osynlig och verkligen bara "föreställd" i språket, som enbart kan göras närvarande som relaitioner inom kyrkan och som inkluderar dess "ursprungliga" relation till Jesus i hans egen relation med den traditionella föreställningen om en Fader-Gud.I Kristi död och uppståndelse etc. är det inte bara så att vi som psalmen säger "ser vi vem Gud är". Det är därutöver så att vi genom denna händelse i historien har en relation med Gud, som vi språkligt bara kan beskriva, men i verkliga relationer kan upprepa och bindas samman i inom Kyrkan, eftersom Kyrkan är fortsättningen på den gemenskap som lärjungarna hade med Jesus.
Att gå "vägen" är att rikta in sina begär så att man blir en del av det "konstverk" som är denna fullkomliga gemenskap med Gud, en "kontinuerlig muslialisk serie".
Följaktligen är Kristus vägen, men det är också Kyrkan, och båda är "verkliga" som kulturella "meningshändelser".Poängen är alltså inte att diskutera Kristi uppståndelse som en historisk händelse. Eftersom kyrkan finns har Kristus uppstått (på något vis), annars är Kyrkan obegriplig. Därför är både den liberala och den konservativa positionen ett misstförstånd av kristen historiesyn.
Patrik, du som har tillgång till den engelska originaltexten. Hur låter "Följaktligen är Kristus vägen, men det är också Kyrkan, och båda är "verkliga" som kulturella "meningshändelser"." på engelska?
SvaraRaderaFörsöker Milbank säga att Kristus och Kyrkan (Katolska kyrkan?) är en och samma väg - eller är i två olika (men likvärdiga) vägar?
Respons till Kyrkan som Kristi uppståndelses garant: om Kyrkan blir mindre (antalet medlemmar minskar, tolkandet/minnet urvattnas etc) eller dör ut, så minskar eller försvinner Kristus med Kyrkan? Vore inte denna slutsats berättigad i Milbanks teologi?
Tycker mitt favoriteorem från socialpsykologin (Thomasteoremet)passar bra in på denna Milbanks tes: Det som är sant för dej blir sant till sina konsekvenser.
SvaraRaderaJussi, jag skall kolla engelskan imorgon, men de andra två frågorna kan jag svara på genast.
SvaraRaderaEn och samma väg, helt klart. Och katolska ja, men inte nödvändigtvis den romerska... Milbank är ju Anglikan.
På den sista frågan skulle han antagligen säga att frågan är helt hypotetisk, eftersom han tror att Anden verkar i Kyrkan, så att den omöjligtvis kunde försvinna helt - om inte det vore Guds vilja...
Man skulle alltså kunna säga såhär: Om kyrkan skulle försvinna skulle det innebära att Kristus inte uppstått... (Men eftersom Kristus är uppstånden (sannerligen!) så kommer Kyrkan inte att försvinna.)
SvaraRaderaOk, nu är det klart att översättningen bygger på en tidigare version av den engelska texten, för engelskan lyder:
SvaraRaderaHence the way is Christ, but equally the Church as the work of the Spirit. And both are "real" as the cultural happening of "meaning".
Dvs, den sista meningen, om liberal och konservativ saknas i engelskan - och satsen om Anden är tillagd. Här skulle en textkritisk undersökning vara av nöden! ;)
Tack Patrik, den lindstenska översättningen av Milbanks teologi lät suspekt och så var fallet också...
SvaraRaderaBeträffande Milbanks reviderade/reviderande tanke så kan jag acceptera (och samtidigt inser jag att varken Kristus eller Milbank behöver min acceptans) att den (osynliga) kyrka som byggts upp, vårdas och leds av den Helige Ande, homoousios med Fadern och Sonen, kan vara vägen. En mänskligt konstruerad kyrka har aldrig denna status. Jesu ord i Joh 14:6 och Joh 10:1-16 utesluter i min förståelse alla andra än Jesus-baserade vägar till frälsning.
Milbank verkar säga – något löfte är det inte fråga om – att den postmoderna teologin struntar i om uppståndelsen är historisk eller inte. Det passar för mig, för så ser ju Vattimo också på frågan (Guds inkarnation i Jesus är viktig, inte uppståndelsen).
SvaraRaderaMilbank ser alltså vägen, sättet att bli kristen, som den gemenskap alla kristna skall vara med om att vandra. Att gå den rätta vägen – i Jesu fotspår - ger människorna en fungerande gemenskap i form av kyrklig gemenskap.
Både Kristus och kyrkan är vägen, och båda är ” ’verkliga’ som kulturella ’meningshändelser’” Varför säga det så invecklat? Eftersom både Kristus och kyrkan utgör vägen och detta är historiskt faktum, så då är bägge verkliga (inte citationstecken här) och verklighet i kulturellt hänseende.