I redogörelsen för den kristna praktiken, vilket är teologins uppgift, försöker man sätta fingret på det specifika, det särskiljande i denna praktik genom att "främmandegöra den" och finna ett nytt språk för denna skillnad, ett spårk mindre befläckat med det alldeles för välbekanta i alltför många ord, vilket tenderar att dölja det unika hos kristendomen.Detta är mycket intressant, men jag är inte säker på att jag kan förklara varför... Jag har på denna och tidigare kurser varit inne på att typiskt för modern teologi var att man försökt översätta kristna doktriner till ett allmänmänskligt språk (Lögstrup, Tillich etc.) Här verkar Millbank säga detsamma. Men det finns några viktiga skillnader. För det första är det den kristna praktiken som skall "översättas". Det är i sig ett postmodernt tema. För det andra, och det är viktigare, om moderna teologi tenderade medla mellan det kristna och det allmänmänskliga, så att skillnaderna utslätades, är här syftet det motsatta, att "främmandegöra". Detta är alltså orsaken till att Milbank använder så mycket postmodern jargong - för att skaka om oss så att vi när vi inte har det trygga kristna språkbruket att falla tillbaka på på allvar ställs inför kristendomens radikala annorlundaskap.
Det Milbank sedan säger om kyrkan som musik är ganska klart så jag bara citerar:
För kristendomen innebär sann gemenskap frihet för människor att vara annorlunda, att inte bara vara funktioner i en fast konsensus, och den vägrar ändå vara likgilitig.Här är skillnaden emot det liberala samhällets ide om gemenskap. I dagens pluralistiska samhället får man visserligen vara annorlunda (till en gräns som kommer betydligt tidigare än man ofta påstår), men denna "tolerans" bygger på likgiltighet om den andres särart. Här har kristendomen enligt Milbank en unik tanke som uttrycks i den kristna praktiken.
Jo tack, efter dina kommentarer och dessa Milbanks förtydliganden känns hans tankar mycket bättre.
SvaraRaderaJo, underskriver det föregående. Farligt med postmodern jargong är att den kan även vilseleda, inte bara främmandegöra.
SvaraRaderaDet är säkert sant vad Milbank hävdar om likgiltighet, men här får man igen bild att kristendomen jämförs med andra religioner. Skulle vara intressant att få veta hur är kristlig likgiltighet olik från övriga världsreligioner.
Vi kommer dit.
SvaraRaderaKommentarerna är mycket bra, och de är tydliga, precis som Torsten säger. Personligen tycker jag dock att det bara blir värre ju längre jag läser. Vad vill karlen egentligen säga?
SvaraRaderaAntagligen reagerade jag starkt här på referensen till Lögstrup som en modern teolog som vill "översätta" kristendomen till sekulärt språk. Något som jag tyckt verkat vettigt. Här står det nu att man ska främmandegöra, och det låter lika vettigt... Att man i kristendomen ska få vara så annorlunda som man bara vill, och faktiskt för att man bryr sig om sin nästa, och inte som i det liberala samhället för att man inte bryr sig.
Jag tror man måste se att både Lögstrup och andra som han och Milbank och andra som han är barn av sina respektive tider. Det vill säga, sekulariseringen har gått mycket längre sedan mitten av 1900-talet när Lögstrup skrev.
SvaraRaderaNär "översättningsteologin" hade sin guldålder hade folk i allmänhet en god grundkunskap om kristendomen men upplevde att det traditionella kristna språket inte fungerade. Därför gick det att översätta.
Idag är den grundkunskapen rätt borta. Folk tycker fortfarande att det traditionella kristna språket är obegripligt, men om man idag försöker översätta tenderar resultatet vara att man bara upprepar det sekulära samhällets ideer in en vagt religiös språkdräkt. Det som i stället behövs är att hjälpa folk hitta in i den kristna berättelse, genom att betona skillnaden mellan kristendomen och det moderna liberala samhället, i stället för att betona likheterna som tidigare. Detta är också orsaken till att teologin blivit så politisk på sistone, för så fort som du hävdar en skillnad gör du anspråk på ett annat sätt att se på världen, vilket är ett politiskt ställningstagande.
Man tänker faktiskt sällan hur snabbt sekulariseringen har utvecklat på 1900-talet, även om detta är nästan lika viktig bakgrundsuppgift än skrivarens bakgrund när man försöker dyka in i teologiska teoriernas värld och jämföra olika skrivningar med varandra.
SvaraRaderaJag kom tänka på att jag har bara aningar om sekulariseringens frammarsch i kristendomen men ingen exakt kännedom. Till exempel var det en stor överraskning när jag hörde en tid sedan att i Finland konfirmeras årligen 90 % av årsklass däremot är siffran i Sverige endast 40 %. Här talar vi alltså om kyrkans medlemmar, inte om hela befolkningen, vilket betyder att i praktiken är skillnaden ännu större. Finland verkar vara ett undantag i Skandinavien antagligen på grund av andra världskrigets arv.
Och om skillnaderna i Skandinavien är så pass stora, hur stora är de i resten av världen på grund av historiska skäl? Och hur borde man iaktta de här historiska, kulturella och geografiska skillnaderna inte bara i postmodern utan även i allt teologiskt resonemang?