Här konstaterar Milbank bara att det resonemang han fört i de första teserna leder till att postmodern teologi inte börjar med någon redogörelse för subjektet och därmed är fri från diverse teorier om människan (Freud, Marx Sociologin). Men den postmoderna vägen är inte utan utmaningar. Seriös postmodern teologi måste ta på allvar att historien inte heller är något fast och klart utan att det sätt vi beskriver historien också är påverkat av vårt perspektiv, en "genomgripande perspektivistisk historicism, vilket är vad intellektuell postmodernism egentligen handlar om".
Så ställer han en fråga som han kommer att ta sig an härefter:
Om kristendomen bara är ett av många möjliga perspektiv, varför då tro på något av dem? Är inte varje perspektiv en maktstrategi, varje diskurs ett medel för att befästa just den diskursen? Postmodernismen tycks leda till nihilism (förnekandet av alla värden, PH:s anmärkning), låt vara av en "positiv" sort, och hylla tillfälligheter och godtycke som det verkligt goda.
Jag skall på en resa de närmaste dagarna så jag återkommer på måndag.
Om Milbanks resonemang leder till att postmodern teologi är fri från teorier om människan, (eftersom den postmoderna teologin inte utgår från människan som subjekt), så leder resonamanget då till att det blir möjligt att tro att finns ett utommänskligt, trancedent objekt som har ansvar för det som människan inte kan förklara? Då blir ju kristendomen ett användbart perspektiv..
SvaraRaderaÄr tillfällighet och godtycke verkligen gott? Att tillfällighet diskuteras tycker jag är bra, för i det praktiska livet är det ofta tillfälligheten som påverkar händelseförloppet. I ett kristet perspektiv kan man ju fråga sig är det faktiskt fråga om tillfällighet eller är det Gud som styr på detta sätt? Allt har en mening i det långa loppet.
SvaraRaderaJag förstår inte riktigt hur två teser i det ovanstående hänger ihop. Å ena sidan anser Milbank att man i det postmoderna tänkandet är ”fri från diverse teorier om människan” men å andra sidan anser han att vårt perspektiv är påverkat av en "genomgripande perspektivistisk historicism..”. Är det inte så, att Freuds tankar om det omedvetna eller Marx tankar om hur människan uppstår och förändras i aktivt samspel med sina praktiska omständigheter är en del av vårt historiska arv som påverkar oss oberoende om vi vill det eller ej? Utan den historiska bakgrunden kan man väl inte säga, att postmodernismen är en radikalisering av modernismen?
SvaraRaderaChristina: Postmodern teologi är skeptisk till dikotomin immanens/transcendens. Jag tror vi återkommer till det..
SvaraRaderaMargit: Ja här är en punkt där kristendomen har en annan syn en postmodernismen.
Torsten: Poängen är just att man inte erkänner någon teori om människan som given, utan ser den som ett av en specifik historisk situation bestämt perspektiv. Man kan knappast ignorera Marx och Freud men man behöver inte vara enig med dem (på alla punkter).
Jag tycker inte att postmodernismen behöver leda till nihilism. Jag vet att många anser detta och jag skulle bättre kunna argumentera för att den gör det, än att den inte gör det. Allt beror väl på hur långt man för resonemanget.
SvaraRadera