torsdag 4 februari 2010

Milbanks tes 2

"Med detta slut upphör också teologins moderna predikament" skriver Milbank. Han gör två poänger. För det första behöver teologin i det postmoderna inte lämngre arbeta utgående från de ramar som det sekulära vetenskapssamfundet accepterar utan kan - i likhet med andra vetenskaper - arbeta utgående från sin egen logik. Så kan teologin åter bli ett "tal om Gud" i stället för "tal om tal om Gud". Vi kommer att närmare diskutera vad dessa sekulära ramar innebär på närstudieträffen på lördag.

För det andra menar Milbank att den moderna teologins utgångspunkt - subjektet (den subjektiva tron, erfarenheten, upplevelsen, moralen osv) inte mera kan utgöra en "grund" på vilken man kan bygga teologi. Även detta kunde uppfattas som ett hot - och är det mot den typ av modern teologi som Milbank kritiserar. Men Milbank menar att just genom att överge denna falska grund kan teologin tala om Gud på ett sätt som inte reducerar Gud till en aspekt av människan, utan kan vara genuint transcendent.

12 kommentarer:

  1. Om jag förstod rätt så kritiserar alltså Milbank modern teologi för att ha subjektet som grund för teologin, vilket han hävdar att är en falsk grund. Hur granskar man då den genuint trancedenta dimensionen av Det Heliga eller av Gud? Vilka är då utgångspunkterna för ett ställningstagande om man å ena sidan inte kan utgå ifrån att fullständig objektivitet existerar (speciellt i trosfrågor) men och andra sidan hävdar att man kan tala om Gud som något verkligt existerande? Förutsätter alltså Milbanks teori att människan har en (kristen) gudstro för att man ska kunna tala om Gud?

    Eller är jag på helt fel spår...

    SvaraRadera
  2. Du är nog på rätt spår. Millbanks tanke är kortfattat att vi alltid förutsätter vissa saker, oberoende om vi är kristna eller inte. Kristet tal förutsätter att Gud finns. Sekulärt tal förutsätter att Gud inte finns (eller att vi inte kan veta det och det inte är viktigt).

    SvaraRadera
  3. Brakar inte all trovärdighet för teologin som vetenskap åt skogen om man inte verkar utgående ifrån vad det vetenskapliga samfundet accepterar? Är inte skillnaden mellan religion och teologi just den, att religion är något personligt som har med tro att göra medan teologin är en rationell reflektion? (Mitternacht & Runesson 2008, 34). All vetenskap är väl till sin natur tolkande och just därför behövs en öppen och kritisk granskning av resultaten. För att det ska lyckas behövs intersubjektivitet, dvs att den vetenskapliga diskussionen förs efter vissa spelregler man kommit överens om: att andra kan pröva om resultaten kan godtas utgående ifrån de antaganden man gjort. (Gerdmar & Syreeni 2006, 9- 13). Vad är det för fel på dessa sekulära ramar? Finns det inte en fara att allt bara blir ett personligt tyckande om man inte håller sig inom dessa ramar?

    Men det som jag inte nu förstår är kanske just det som den här kursen handlar om så det kanske klararna i morgon?

    SvaraRadera
  4. Jag vet inte om det klarnade men jag vill göra två poänger.

    1. Indelningen mellan tro och teologi som du nämner är en av de dikotomier som det postmoderna ifrågasätter. Blir inte försök att göra en sådan distinktioner lätt entt försök att dölja sin egen position, som just hindrar intersubjektiviteten. Med andra ord, det vetenskapliga garanteras av att man klart redogör för sina utgångspunkter, inte från att man utgår från någon närmast fiktiv vetenskaplig konsensus om vad som är accepterat.

    2. Det andra är tron på vetenskapen som något enhetligt. Låt oss vara på det klara här: den enheten gick förlorad när teologin förlorade sin position som den vetenskap som reglerade alla andra vetenskaper. Det som ersatt den är i praktiken politisk maktutvöning maskerad som humanistiska ideal (jag hoppar över några mellansteg här ;) ) Med andra ord: Alla vetenskaper fungerar efter sin egna logik och efter sina egna regler, och har alltid gjort det. Man kan diskutera med representanter för vilken vetenskap som helst så uppfattar de att påtryckningar utifrån är av ondo för deras verksamhet. Denna påtryckning riktas ofta mot teologi, men också mot humanistiska ämnen och i viss grad mot samhällsvetenskaperna i formen av krav på vetenskaplighet.

    Därmed inte sagt att "anything goes", bara att teologin, och andra vetenskaper också, har egna kriterier på kvalitet som man eftersträvar.

    SvaraRadera
  5. Som jag uppfattar det, hör det till att man redogör för sina utgångspunkter och till dem inbegriper jag även de egna subjektiva synpunkterna. Det är ju även ett sätt att öppet deklarera hur man kommit fram till det man gjort. Vilket enligt hör till det vetenskapliga arbetet och alltså främjar intersubjektiviteten precis som du skriver. Jag tycker Milbank talar om något slags naturvetenskaplig vetenskapssyn som inte längre är allrådande. Vad jag förstår inbegriper man även det hermeneutiska sättet i det som nuförtiden kallas vetenskap och därmed också i teologin. Se t.ex. just Gerdmar & Syreeni 2006: Vägar till Nya Testamentet. Jag håller också fortfarande fast vid att tro är något annat än vetenskap. För att tro ska vara tro är det något man aldrig kan veta, något man strävar till inom vetenskaperna.
    Om jag uppfattade det rätt talade du om att det fanns något slags egen rationalitet inom teologin. Jag ställde en fråga om det åt dej och du svarade att det i detta ingick ett ansvarsfullt sätt att se på teologin. (är inte helt säker på orden – så jag kan ha missuppfattat – men jag utgår ifrån att jag hört dej rätt). Jag tror helt säkert att det inom varje vetenskap finns egen logik och egna regler men att man ska vara mycket försiktig med att kolla saker om de är ansvarsfulla eller ej. Då kommer man verkligen in på ideologi och vad som hör och inte hör till den godkända läran. Jag tycker en öppen och kritisk diskussion behövs även inom teologin.

    Tack för en mycket fin dag – det var ett verkligt nöje att få följa med din utläggning om postmodernismen inom teologin.

    SvaraRadera
  6. I ansvarsfullhet inbegriper jag just sådant som öppenhet och beredskap till kritisk diskussion. Och en vetenskap som gör anspåk på fullständig kunskap, om Gud eller något annat, så är med säkerhet ovetenskaplig, så här är skillnaden mellan tro och vetande kanske mindre än man vanligen tror.

    SvaraRadera
  7. Det var mycket intressant att läsa er diskussion. Själv har jag länge lite "snobbat" teologi som akademisk vetenskap och ifrågasatt vad något sådant egentligen har att göra vid universitet. Sedan började jag studera teologi själv. Under grundstudierna (förutom kursen i etik och religionsfilosofi som var en jättebra kurs med en jättebra lärare, Pamela Slotte) stärktes mina åsikter. Som jag ser det representerade grundkurserna i mångt och mycket den moderna teologin där man betonade det vetenskapliga enligt modernitetens kriterier, lite som att man ville få fram budskapet att detta minsann också är en vetenskap värd att bedrivas vid universitet enligt kriterier som gäller för alla andra ämnen. Nu under ämnesstudierna har min förståelse för vad teologi kan vara verkligen ökat, mycket tack vare Patrik :). Det här med postmodernitet är nog inte så dumt för teologin.
    Vad gäller talk om Gud och huruvida det förutsätter att Gud finns eller inte finns, kan jag inte riktigt känna igen mig i någotdera läger. Jag kan inte helt skriva under det kristna talet om att Gud finns, och inte heller det sekulära om att Gud inte finns eller att det inte är viktigt. Kanske det är motsägelsefullt att tala om Gud fast man inte vet att Gud finns, men ändå tycker att det finns något viktigt i själva talet...

    SvaraRadera
  8. Slutsatsen av resonemanget ovan är att om man är lite osäker på sin egen vetenskaplighet så lönar det sig att vara så öppen och beredd till kritisk diskussion som möjligt i alla sina vetenskapliga åtgärder. Eller hur?

    SvaraRadera
  9. Jag vet inte - jag tycker att vetenskaplighetsbegreppet som sådant är besvärligt. Det verkar hela tiden handla om att någon vill tvinga på någon annan kritierier som är främmade för dem. Öppenhet och kritisk diskussion är viktigt för den som vill vara *ärlig* och för mig smäller det högre.

    SvaraRadera
  10. Hänvisar du till vetenskapernas etik? Eller vad menar du med högre strävan än ärlighet?

    SvaraRadera
  11. Jag menar att det måste vara viktigare att vara ärlig än att vara "vetenskaplig"

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.