Gud är som gemenskapen är och han är än mer lik idealet, det gemenskapens mål som ligger implicit i dess praktiker.Här kommer Milbank snubblande nära ett sekulariseringsteologiskt sätt att tänka: att "Gud" är lika med kyrkan. Men föhållandet är omvänt. Den kristna gemenskapen, och framför allt det ideal för gemenskap som finns nedlagt i dess praktik är ett gensvar på Guds handlande med människan. Det är därför Milbank säger att "om teologin inte reflekterar kring det unika med den kristna gemenskapens normer har den egentligen ingenting att tänka på". När en postmodern teologi har det höga anspråket att tala om Gud är det gemenskapens sätt att leva - eller exaktare: det sätt den strävar efter att leva - som utgör materialet för dess undersökning.
Nu kan man fråga sig: bibeln då? Milbank diskuterar inte den här, men jag tror att hans svar skulle vara att bibelläsningen är en central del av den kristna praktiken. Att rycka ut bibeln ur dessa sammanhang i en gemenskap som läser den vore emellertid ett allvarligt misstag. Det skulle innebära en omedveten förnekelse av att Gud handlar i sin kyrka, eller om man vill uttrycka det mera tillspetsat, ett slags bakvänd Gud-är-död-teologi som erkänner att Gud har handlat en gång - i bibelns tillkomst - men inte handlar mera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.