onsdag 3 februari 2010

Millbanks tes nr 1

I denna serie kommer jag blogga mig igenom Milbanks artikel Postmodern kritisk augustinianism: En Kortfattad summa i fyrtiotvå svar på frågor som inte ställts. Artikeln finns i Sigurdsom & Svennungson (red.): Postmodern teologi, en introduktion. Kommentera gärna och ställ frågor om något fröblir oklart.

Så här skriver Millbank i det första "svaret":
Modernitetens slut, som ännu inte är fullbordat utan fortsatt pågår, innebär slutet på ett enhetligt sanningssystem byggt på ett universellt förnuft som talar om för oss hur verkligheten är.
Väldigt mycket viktigt i denna mening. För det första begreppet postmodern, som alltså inte skall förstå som något som kommer i tid efter moderniteten, som en era, utan snarare handlar om en förändring i sättet att tänka som ifrågasätter grundläggande aspekter av modernitetens sätt att tänka. Denna förändring pågår, och vi är idag samtidigt moderna och postmoderna, i olika aspekter av våra liv och våra sätt att tänka.

Den mest grundläggande förändringen som Millbank lytfter fram är att förnuftet inte längre ses som något självklart och tillgängligt för alla, utan de "sanningar" som vi kommer fram till med förnuftet är beroende av vem vi är, av vår historia, av vår position i samhället osv. Detta innebär att vi inte längre kan eftersträva ett "enhetligt sanningssystem" som alla borde omfatta.

Detta är grunden för att postmodernismen ofta anklagas för att vara relativistisk, och i vissa fall är det sant, men åtminstone för Milbank handlar detta inte om ett program utan en beskrivning av vår situation. Vi kan inte längre åberopa ett allmänt förnuft för att etablera vad som är sanning. Som vi skall se ser inte Milbank detta som ett hot för den kristna teologin, utan som en möjlighet.

4 kommentarer:

  1. Det är på något sätt spännande att tänka att vi i vårt förhållningssätt till det vi upplever som Verklighet håller på att gå från ett förnuftsrelaterats sanningssökande mot allt större perspektivmedvetenhet. De kvalitativa egenskaperna hos t.ex. forskning känns då mera relevanta.

    Inom socialpsykologin finns thomasteoremet, som säger att det du upplever blir sant till sina konsekvenser. Alltså det du känner och upplever är din verklighet, och du agerar och tänker också utifrån det - alltså påverkar det utgångspunkterna för ditt handlande och därmed också vilket resultatet blir. Just nu känns det väldigt postmodernt att konstatera det...

    Milbank verkar kunna vara till hjälp då det gäller att se möjligheterna i det postmodernas konsekvenser.

    SvaraRadera
  2. Nu har jag vaknat, lite sent, men bättre sent än aldrig.
    Milbanks beskrivning av postmoderniteten känner jag igen från andra håll, båda inom sociologi och pedagogik. Personligen tror jag att det är bra att vi så småningom börjar fjärma oss från moderniteten och dess förnuftsdyrkan. Jag tror att moderniteten och vad den står för är en parentes i den mänskliga historien, inte såtillvida att den inte har varit viktig, tvärtom, den präglar oss ännu i väldigt hög utsträckning. Det jag menar är att dess ideal kanske inte riktigt är hälsosamma för människan. Nu äntligen känns det som att vi håller på att befrias från dess ok, även om inte allt är guld och gröna skogar.

    SvaraRadera
  3. Moderniteten är nog vid god vigör. Jag hörde en poplåt i radion som nån valde för att den så stark beskrev hur hon ser på sitt liv som singel mor. Min syster som är mera insatt i svensk "vuxenpop" identifierade den som Helen Sjöholms "Gabriellas sång" (Från så som i himmelen)



    Gabriellas Sång

    Det är nu som livet är mitt
    jag har fått en stund här på jorden
    och min längtan har fört mig hit
    det jag saknat och det jag fått

    Det är ändå vägen jag valt
    min förtröstan långt bortom orden
    som har visat en liten bit
    av den himmel jag aldrig nått

    Jag vill känna att jag lever
    all den tid jag har
    ska jag leva som jag vill
    jag vill känna att jag lever
    veta att jag räcker till

    Jag har aldrig glömt vem jag var
    jag har bara låtit det sova
    kanske jag hade jag inget val
    bara viljan att finnas kvar

    Jag vill leva lycklig
    för att jag är jag
    kunna vara stark och fri
    se hur natten går mot dag

    Jag är här och mitt liv är bara mitt
    och den himmel jag trodde fanns
    ska jag hitta där nånstans

    Jag vill känna att jag levt mitt liv

    ---

    Det moderna autonoma subjektet i ett nötskal!

    SvaraRadera
  4. "Millbank lyfter fram är att förnuftet inte längre ses som något självklart och tillgängligt för alla, utan de "sanningar" som vi kommer fram till med förnuftet är beroende av vem vi är, av vår historia, av vår position i samhället osv."

    Alldeles! Detta är en bra sammanfattning varför jag ser en del av de tänkare som jag har läst om som moderna även om de vanligen klassificeras som postmoderna. Som exempel skulle jag nämna Judith Butler även om jag förstår att min åsikt kan bero på bristfälliga kunskaper om både postmodernismen och Butlers teorier.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.