Millbank ställer frågan vad det betyder att uppståndelsen är en del av det minne kyrkan bevarar av Jesu liv. En vanlig idé bland kristna är att uppståndelsen är ett bevis för att Jesus var Gud. Milbank är inte övertygad.
Och inga särdelse goda "bevis" återstår, blott ett upptecknande av några starkt vidhållna personliga vittnesmål. Vad vi har är minnet av en gemenskap, av "vardagliga" samtal, av ätande och drickande, som skall fortskriva bortom döden. Utan detta element skulle vi knappast ha något minne av ett tillstånd av "fullkomlig" gemenskap, eftersom sådan vanligen förhindras av naturens krafter som vi känner dem, i synnerhet döden.Alltså: Den kristna idén om naturen är större än verkligheten. Den begränsas inte av "realiteter". Det här skulle lätt kunna (miss)förstås som ren idealism, en flykt från verkligheten. Det kunde också (miss)förstås som att uppståndelsen blir en fiktion som uttrycker en vacker tanke. Det är emellertid inte det Milbank menar. Tes 27:
Att minnas uppståndelsen, att hoppas på den universella uppståndelsen, är en "politisk" handling, ty det innebär det yttersta avvisandet av alla negationer av gemenskap. Vi förväntar oss den försonande återkomsten av alla dem som dött: de oskyldiga, de skyldiga, det förtryckta och förtryckarna.Milbank knyter tillbaka till om kristendomen som vägran att exkludera för att skapa gemenskap. Att tro på Kristi uppståndelse är inte ett test på vår förmåga att tro på det osannolika utan ett sätt att förhålla sig till verkligheten - "politiskt" i betydelsen att det innebär ett väldigt speciellt sätt att se på hur gemenskap bör fungera. Kristendomen är inte "realistisk".
Patrik,
SvaraRaderaKan du uppskatta andelen postmoderna teologer som är universalister eller rentav anhängare av apokatastasis? Är de flesta katolska pm-teologer universalister?
Vilka tidigare eller nutida teologer (eller bibelställen) har Milbank haft i tankarna när han skrivit tes 27 - vad är din tolkning? Origenes?
Hur behandlar Milbank skärselden och bön för de dödas frälsning i sin teologi?
Apokalyptiken har behandlats rätt sparsamt i kursmaterialet och det här är ett tema som intresserar mig. Är det vissa pm-namn som skrivit mera om apokalyptik?
Patrik,
SvaraRaderaÄnnu ett tillägg, en fråga - vem är de vi som Milbank tar upp i sina teser 26 och 27? Alla människor? Alla kristna? Postmoderna kristna? Pluralis majestatis?
Den sista meningen "Vi förväntar oss..." låter som en mening i en trosbekännelse - i postmodern teologi. :-)
Bra att du ställer dessa frågor för det kanske klargör vissa saker. En i gången.
SvaraRaderaFrågan om universalister och/eller apokatastasis panton-anhängare kan jag inte svara på. Det är inte en fråga som diskuterats särskilt mycket in den postmoderna teologin, det var mera ett problem i den moderna teologin, där många drogs till universalismen eller någon form av existentialistisk eller immanent tolking av eskatologin. Det är åtminstone inte av Milbank syftar på här.
Återkomsten betyder inte frälsning, utan här är Milbank helt ortodox - alla skall uppstå före domen. Att denna uppståndelse är forsonande uttrycker en ganska öppen tanke om att domen kanske inte riktigt är det vi kanske är vana att tro, men han behandlar frågan inte närmare. Hans poäng är inte alls kopplad till frågan om vad som händer efter döden eller frågan om helvetet utan vad denna tro innebär i detta livet: att vad som objektivt är "möjligt" inte sätter gränserna för de kristnas tro på gemenskap. Varken döden eller något annat.
Apokalyptik har på sistone blivit mycket diskuterat - alla de ämnen som varit "ute" i moderniteten gör come-back i den postmoderna teologin. Dock måste man komma att apokalyptik inte handlar om "förutsägleser om de yttersta tiderna" vilket man ofta tror, åtminstone i Hollywood... Ordet betyder att uppenbara. Apokalyptik är alltså en del av en kristen historiesyn, tron att historien har en mening och att Gud kan uppenbara denna mening.
Vi = Kyrkan.
Och ta nu detta till dig: Detta är exakt och precis en trosbekännelse. Det är just exakt och precis det som är poängen. Det är den postmoderna intelektuella miljön som gör det möjligt att bedriva teologi som bekännelse, i stället för att som i moderniteten bedriva teologi som historievetenskap. Det är alltså inget ironiskt med att en postmodern teolog uttrycker sig i termer som liknar en trosbekännelse, utan det är fullkomligt logiskt och följdriktigt. Poängen är just detta, att eftersom postmoderniteten inte längre räknar med något gemensam med förnuftet tillgänglig sanning, så blir alla uttalanden, om de sedan görs av filosofer, naturvetare eller tidningsförsäljare, uttalanden som bekänner tro på en viss berättelse, vilket inte, jag upprepar INTE, är detsamma som att vad som helst kan vara sant eller falskt. Detta, en bekännelse till en berättelse, den om Guds handlande i världen, är enligt Milbank (och mig) vad kristendomen alltid varit - det är bara det att det först nu igen är möjligt för kristendomen att vara sig själv igen.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaÄnnu om frågan om Universalism. Både Barth och Hans Urs von Balthasar, som är kanske är de 1900-tals teologer som är mest inflytelserika i den typ av postmoderna teologi som just nu är mest i ropet, alltså radikalortodoxin, Hauerwas och hans elever och andra som ligger när dem, inte den dekonstruktiva teologin som hade sin höjdpunkt på 80-90-talen, så företrädde något slags universalism, men det är inte alls lätt att säga på vilket sätt - låt oss säga att de gör denna fråga rättrvisa genom att visa hur komplex den är. Min ryggradskänlsa, och den behöver inte vara så säker, är att Milbank antagligen kraftfullt skulle ta avstånd från universalism OCH "traditionell" helvetslära vad nu sen det må vara, men vad han skulle säga i stället kan jag inte gissa, dvs jag har inte stött på något ställe där han uttalat sig i frågan.
SvaraRaderaHur om man tror på att uppståndelsen är både en test för oss och ett sätt att förhålla oss till verkligheten? Igen, jag ser inte vad är postmodernt här eller beror det bara på det att jag har redan varit tillräckligt länge på den här postmoderna äventyren...
SvaraRaderaHur är det övrigt, tycker ni att Milbanks försök att sammanfatta den postmoderna teologiska agendan i 42 teser är lyckat?
Ett test på vilket sätt? Vem testas och varför?
SvaraRaderaDet postmoderna här består närmast i betoningen av det "politiska", dvs att uppståndelsetron inte ses som något privat. Det är förstås inget nytt för kristendomen (och i den meningen strävar Milbank givetvis inte efter att vara ny - utan ortodox), men något som modern teologi inte tänkte sig.
"ett test på vår förmåga att tro på det osannolika"
SvaraRaderaDet är en knepigare fråga än du kanske tänkt dig. Vem bestämmer vad som är sannolikt? Ur en kristen synpunkt är väl inte uppståndelsen nämnvärt mera osannolik än skapelsen. Om man inte tror att Gud existerar är det ju förstås inte särskillt sannolikt att Jesus uppstått, men om man inte tror på Gud vilket värde har en tro på osannlika saker? Är det inte bara dumt?
SvaraRaderaVad jag menar är att det blir konstigt om man lyfter ut frågan om uppståndelsen ur den kristna berättelsen som helhet (vilken modern teologi ofta i.o.f.s gjorde) och gör den till en fråga man måste ta ställning till skillt för sig.
Intressant att läsa era diskussioner! Själv köper jag mycket av det här med postmodern teologi. Delvis säkert för att jag inte har/hade en väldefinierad tro från tidigare. Jag har därför inte heller mycket att invända. Således är det extra intressant att läsa andras invändningar. Och Patriks svar.
SvaraRadera