Treenighetsläran utrycker tron at Gud är, "i sig själv", även om han också negativt går utöver detta, i kontinuitet med hur vi har föreställt oss att han förhåller sig till mänsklighetens historia. Här föreställer vi oss att talat en gång ett Ord, som förenar alla andra ord, och att han kontinuerligt åstadkommer en yttersta förening av alla andra ord genom att artikulera ett mångfaldigt svar på detta ena Ord.Om vi översätter "tillbaka" till mera traditionellt språk, Gud Fadern uttalar sitt skapande Ord och världen blir till. Detta skaparord är Gud Son, som blir människa, och sammanfattar allt som skapat är i sig själv i Guds Ord, logos. Han grundar Kyrkan, som i den Helige Andes enhet formulerar en mängd olika svar på detta ord.
Här finns alltså två "skillnader" som Milbank uttrycker det, dels mellan Gud som uttalar Ordet, och Ordet självt, mellan Fadern och Sonen; dels den mellan Ordet som blev uttalat, och tolkningen av detta Ord, dvs. en skillnad mellan Sonen och Anden. Denna andra skillnad är nödvändig, annars skulle vi tänka oss Gud som en enskilld individ, ungefär som en människa som kan agera, och vars handlande går tillbaka på ett förnuft. Men det att även tolkandet av denna handling ingår i Gud själv innebär att Gud inte är som en människa (om en människa nu verkligen är sådan), utan något mycket mera dynamiskt, Någon som omfattar mycket mera än det en "person" kan åstadkomma.
Detta är nu abstrakt, Milbank förklarar vad det innebär i kommande teser. Stay tuned!
"Gud är, "i sig själv", även om han också negativt går utöver detta".
SvaraRaderaVad betyder "negativt" här?
"Han grundar Kyrkan, som i den Helige Andes enhet formulerar en mängd olika svar på detta ord."
Är detta förklaring till varför det finns så många olika kyrkosamfund i världen eller tolkar jag fel?
För övrigt märkte jag att denna tes erbjuder svaret på frågan som jag föreställde i samband med föregående tesen.
Jag kan nog inte svara på vad han menar med "negativt" här. Som jag ser tillför ordet inte mycket till satsen - kanske så att han vill säkra skillnaden mellan Gud och skapelsen för att inte sudda ut den distinktionen. Jag är inte säker.
SvaraRaderaJag tror inte man skall tolka detta som en förklaring till många samfund, det är snarare en del av kyrskans misslyckande att skapa en gemenskap där olika "svar" ryms.
Jag ser inte att Milbank skulle använda sig av ordet negativ alls. Vi föreställer oss Gud, som uttalande ett ord (det första ordet). Detta enda ord (logos, förnuftet?)innefattar så småningom alla andra ord (alla "sanningar") och blir till slut ett mångfaldigt svar ("Jag är den jag är" kanske) på detta enda sammansatta ord.
SvaraRaderaSedan talar Milbank om skillnader, jag tror han menar olikheter (differences kan betyda bägge sakerna). Gud uppfattar både olikheterna i det som sägs (och kanske tänks) och även tolkningsmässiga olikheter.
Innehållet är alltså inte förutbestämt utan beroende av dess tolkningar. Denna tolkning leder till ett överskott, som kan synas i kärleken mellan Fadern och Sonen, men som blir osynligt för oss. Allt är här alltså positivt, inte negativt.