Det Milbank gör i denna artikel är alltså att skissa på en teologi som tar sin utgångspunkt i kyrkan, i stället för i ett teoretiskt resonemang kring Guds egenskaper eller människans natur. I denna tes pekar han på att Augustinus gör något liknande när för honom allt tal om Gud är "omöjlig att skilja från tanken på himmelriket, på ord och 'musikaliska lagar' som kommer från himmelriket".
Augustinus tal om två städer, den himmelska och den jordiska innebär just detta som Milbank har försökt redogöra för i de föregående teserna, att den himmelska staden är verklig fred, men närvarande i den fallna världen, och därmed aldrig helt skiljbar från den.
---
Och så får vi väl alla passa på att gratulera Jana vars tystnad på denna kurs har fått sin lyckliga förklaring!
Greatest Hits
4 år sedan
Tack för gratulationerna! Idag, den 13:e mars, har jag kommit så här långt i läsningen :)
SvaraRaderaVet inte riktigt om jag hajar det där med de två städerna. Skulle det alltså enligt Milbank enbart finnas en stad eftersom den himmelska är närvarande i den fallna? Finns ingen stad som enbart är himmelsk? Ingen objektiv superverklighet att sträva efter alltså? Är inte detta lite vad Vattimo menar att Nietzsche avser med att Gud-är-död? Att det inte finns någon bakomliggande platonsk idévärld?
Verkar mina kommentarer dummare än vanligt beror det på att vi har haft barnkalas i dagarna två. Och det har tagit på krafterna...
Som Augustinus tänker det är nog den himmelska staden verklig, men på jorden kan den existera bara styckvis och framgentariskt - som den stad av nomader vi kommer in på så småningom.
SvaraRadera"Objektiv" är lite knepigt i sammanhanget, för indelningen i subjekt och objekt är så tydligt en del av den världsliga staden...
Milbank är ganska platonsk, så jag tror att han är på lite annan linje än Vattimo här.