Gud som treenighet är följaktligen själv gemenskap, till och med en "gemenskap i förändring" [community in process], oändligt förverkligad, bortom varje fattbar motsättning mellan "fullkomlig aktualitet" och "fullkomlig potentialitet". En trinitarisk ontologi kan därför vara en differentiell ontologi på ett sätt som överträffar den aristoteliska actus purus.Den första delen av denna tes är ganska klar, men mycket viktig. Allt det tal om gemenskap som har föregått denna tes för alltså fram till denna tanke, att Gud själv är gemenskap. Och en gemenskap som är levande, inte en statisk, teoretisk gemenskap. Sedan börjar Milbank polemisera med Aristoteles - eller snarare den teologi som bygger på honom, snarare än på Augustinus.
Detta är numera trinitariskt allmängods, och inte unikt för Milbank. Han har emellertid mycket mera att säga om treenigheten.
Patrik,
SvaraRaderajag håller med dej. Gud verkar faktiskt hos Milbank representera gemenskapen i treenigheten. Igen är dock det korta citatet problematiskt.
Engelskans "community in progress" kan inte gärna betyda en gemenskap i förändring. Ordet förändring har både negativ och positiv klang, "progress" innebär alltid något positivt.
Sedan ser Milbank Gud i den trinitariska gemenskapen som mera än medeltidens sanna, rena Gud. Jag undrar dock igen, vilket ord Milbank använder för differentiell ontologi på engelska.
Jag har inte den engelska texten här, kan kolla det nästa vecka, men det är antagligen "differential ontology"
SvaraRaderaCommunity in process, inte progress.