En konsekvens av det som sades i tes 31.
Om det onda i sanning övervunnits i den perfekta harmoni som genomsyrar Kristi liv i gemenskapen med sina efterföljare, liksom i denna gemenskaps språk om vilket vi erinrar oss, så innebär detta inte att vi härigenom besitter något slags gnosis, i betydelsen av en given formelartad visdom som vi måste recitera ellet magiskt åkalla. Tävrtom tillåter oss detta språk att undfly den dominerande verkan från mänskliga diskurser som utan undantag inordnar alla skillnader och nya tilldragelser i befintliga kategorier.
Alltså, det att kristendomen utgör ett språk, ett sätt att tala om verkligheten inklusive Gud, snarare än fasta formler som försöker beskriva verkligeheten, gör att kristendomen kan undvika den rigiditet som alla tankesystem leder till, där allt ordnas in till ett enhetligt mönster där skillnader tonas ner, och nya händelser inte blir begripliga.
Försoning betyder att förändringen tillåts flöda igen, att logos verkligen bara talar med sin verkliga avsikt i de ständigt nya formuleringarna av vårt svar. Den heliga Anden är förbunden med denna mångfald av gensvar. Men de formar alla den kontinuerliga entheten i Kristi kropp.
Tack Patrik för förtydligande angående tesens första del, som var bland de språkligt obegripligaste i min postmoderna läsning. Här måste man verkligen undra igen varför måste Milbank uttrycka allting så svårt.
SvaraRaderaI den andra delen fäste jag min uppmärksamhet på satsen
"Den heliga Anden är förbunden med denna mångfald av gensvar."
I principen kan jag köpa tanken men å andra sidan är risken nog stor att människorna börja tolka logos på deras eget sätt genom att tro på att Den Heliga Anden är alltid med oberoende på deras tolkningssätt.
Jo, men är inte din tvekan just en misstro mot att Anden verkar i kyrkan? Men klart att det måste finnas kontrollinstanser - främst gemenskapen själv. Av stor betydelse här är tron på kyrkans katolicitet - allmännelighet. Det vill säga, Kristna tror inte att tolkningar som går emot de tolkningar som finns i kyrkan är inspirerade av Anden.
SvaraRaderaMen egentligen tror jag vi missar Milbanks poäng om vi gör det här till en fråga om t.ex. bibeltolkning eller dogmutveckling. Han vill lyfta fram de kreativa uttryck som kyrkans liv tar sig uttryck mera på en praxis-nivå - allt det kyrkan gör som gensvar på logos.