"Att vara Treenighetens avbild" betyder att "människor" är ögonblick av särskilt intensiv och adaptiv "återerinring" i den temporala processen, även om en sådan återerinring är grundläggande för den temporala processen i sig. Ett närvarande ögonblick "är" i sitt upprepande kvarhållande av det förgångna, men i denna "hågkomst" undflyr det på en nivå det temporala kontinuumet och slutar som en "betydelse" som har en fri förmåga till anpassning och utbredning.Alla ord inom citat är referenser till begrepp hos Deleuze utom det första som kommer från Augustinus, så när man inte känner till det innehåll Deleuze sätter i dessa begrepp är det svårt att förstå vad som är meningen här. Så vitt jag förstår det säger Milbank helt enkelt att människan i sin förmåga att minnas (som Milbank varit inne på) utgör en avbild av Gud som treenig som beskriven i tes 33. Det här är en grundläggande Augustiniansk poäng, att människan i sitt själsliv liknar treenigheten. Den andra meninginen säger, tror jag, att vi använder sådan minnen för att ge sådant som händer mening, oberoende när det händer...
Lite lost här, kanske bra att även läraren på kursen gör denna erfarenhet... ;)
det är svårt att komma in i Milbanks teser, när de vimlar av ord inom citationstecken. Så också denna.
SvaraRaderaVad månne Milbank avser med "människor"? Skall vi se människornas historia,som intensiva (helhets)ögonblick inför Gud? De närvarande ögonblicken innefattar i sig alla tidigare (historiska) ögonblick.
Minnet av dessa (alla) ögonblick gör att alla intryck till slut anpassar sig till allas andra intryck och gör härigenom tillvaron enhetlig och betydelsefull.